Härliga helg!

oktober 12, 2008

Man skulle kunna tro att det är bedrövligt att behöva jobba på helger.. Speciellt en sådan här helg då folket hemma har middagar och fester åt höger och vänster och man själv är långt hemifrån, nåväl i alla fall fall på andra sidan Sverige.

Helgens första stopp blev i alla fall på Malmö Flygplats där vi stannade för lunch igår. Terminalen var full av barnfamiljer som förmodligen var i färd med att starta höstens första solsemestrar. Jag kommer nog aldrig helt vänja mig vid de stora ögonen som ständigt följer mig då jag bär uniform, trots att jag gjort det i över 10 år nu! Inte för att det är obehagligt, ej heller speciellt spännande eller skoj utan för att det helt enkelt känns märkligt att bli så ogenerat granskad. Jag har dock all förståelse för att människor tittar, vi sticker nog ut mer än vad man själv inser i våra ganska tighta blå flygoveraller..

Nåväl, efter totalt lite mer än 6 timmars flygning landade vi i Göteborg och stannade där över natten. Jag hade förmånen att en av mina underbara väninnor befann sig där så vi hann med att äta middag tillsammans med min besättning och jag hann även med att kolla in den helt splitternya båt där hon jobbar (Skoldivisionens nyutvecklade A501). Utanför hotellet sprang vi på en gammal kursare från MHS Karlberg och genom honom fick jag veta att en kvinnlig kursare från Karlberg ska söka till TFHS nu i dagarna. All LYCKA TILL önskar jag henne!!

Idag började med en hyfsat tidig, stärkande och god hotellfrukost (Scandic Hotell Europa) och därefter bar det av till Visby för lunch och efter det tog vi en tur över ett höstklätt Stockholm. Man kan ha det sämre..

”Men, vad gör de egentligen på jobbet?” tänker ni nu. ”Äter de jämt eller?? Jobbar de aldrig?” Jo, vi flyger i snitt 6 timmar per dag och genomför bland annat miljö-övervakning, men då jag finner det svårt att skilja på vad som är lämpligt att återge och ej så väljer jag att skriva så lite som möjligt om det! Jag är fortfarande ny på jobbet (även om det i dagarna blir 1 års jubileum för mig) och vill inte riskera att skriva några ord för mycket, så jag väljer att inte skriva alls om just det Kustbevaknings-operativa. Hoppas att ni förstår!

Imorn blir det förhoppningsvis en tur till och sedan var helgpatrullen över för denna gång!

Kustbevakningens Dash 8-Q300, mitt kontor alltså!

Kustbevakningens Dash 8-Q300, mitt kontor alltså!

Annonser

Veckans bästa v 6..

februari 12, 2007

Gotta have: En biljett till Salem Al Fakir eller Lalehs spelningar. Jag har lyckats med konststycket att vara i Skåne när de är i Stockholm och vice versa..

Smak: Meze från Beirut Café i Östermalmshallen. Till viss del mycket starkt, men sjukt gott..

Höjdpunkt: Hela helgen i Stockholm var topps! Jag hann med att träffa Elise, Emma, Johan Holmlund, Familjen Baytorun, Krista med flera 🙂

Idol: Johan Holmlund. Jag lärde känna Johan i lumpen och vi har hängt sedan dess i Frankrike, på Militärhögskolan och nu endast som goda vänner (eller kollegor, men då han är en av mina närmaste vänner vill jag inte kalla honom för det..). Johan genomför jus nu en mission i Libanon ombord korvetten HMS Gävle (som jag fö gjorde lumpen på). Det kan inte alltid vara lätt att hålla sig uppe när man får jobba dygnet runt och dessutom försöka hålla humöret uppe med sjögång och 9 m höga vågor. Good work!

Plagg: Ett par skor från Marzio i svart mocka, stilett och ett maffigt strass-spänne. Det värsta är att jag inte köpte dem, det ringa priset till trots.. Ska försöka fixa det under veckan.

Produkt: Nagellack från FACE i färgen nr 23. Otroligt snygg färg, och om inte detta är rött så vet jag inte vart man kan hitta en bättre.

Bild: Föreställer Johan i Libanon.

johan-libanon.jpg


Nära ögat..

januari 31, 2007

Då man rullar ut på banan för Take-Off är det god idé att kolla den s.k. Approach sector:n, dvs om det är något annat plan på väg ner för att landa där man har tänkt att starta. Inga förflyttningar får ske utan tillsånd från flygledaren, alltså bör där inte finnas något plan på väg ner, men i detta fall gick det snett någonstans.. Tur att piloten var välutbildad 😉 (jag förmodar att han gick på TFHS då alla Försvarets Transportpiloter gör det).

Regeringsplanet, en Gulfstream IV


Herrrulien..

januari 15, 2007

Varje gång jag kommer till örlogsstaden Karlskrona tänker jag: är detta sista gången? Vad kan få mig att åka hit igen nästa gång? Jag hyser en sorts hat-kärlek till staden. Så vacker men ack så trist.. Ingen stad, förutom Stockholm, hyser dock så många vänner som Karlskrona gör. Det var just dessa vänner som nu fick mig att åka dit, ännu en gång.

Resan dit kändes väldigt lång, men sedan började det roliga. Jag bodde hos min goda vän Victor som jag lärde känna på Militärhögskolan Karlberg för 4,5 år sedan. Han lagade sagolik mat (kyckling med het salsa och bulgur) och serverade ett mycket gott rött vin till (återkommer om titel) samt försåg mig konstant med kaffe. Med under hela helgen var även Nisse/ Foppa; även han en god vän sedan Militärhögskolan, och Bengan kom förbi på en kaffe på söndagen. Victor är stolt ägare av en Nespressomaskin och har ALLA sorters kaffe som finns till den. Jag vet att jag har tjatat om en sådan kaffemaskin redan tidigare, men det kan inte hjälpas: JAG MÅSTE KÖPA EN!! Men jag vill ju ha ett eget kök igen först.

Lördagskvällen spenderades till del på Nivå, ett ställe i Karlskorna där jag alltid lyckas hamna oavsett om det är för en fika, en middag eller för party. Det är faktiskt trevligt där, även om deras senaste tillbyggnad mest känns som ett tappert försök till att likna Caféts glasväggar utåt Kungsan. I like it anyway! God mat (till mestadels grillat och en massa olika Fajitas), goda drinkar, världens mysigate tak, ofta en massa gamla bekanta (så även i lördags) och trevlig personal.

Jag måste säga att det kändes lite konstigt att åka ifrån Karlskrona denna gång. Jag tror jag får ta och åka tillbaka snart igen.. det är ju faktiskt inte så jättelångt härifrån 🙂


Onormalt normal..

december 12, 2006

Jag tänkte slå sönder dina visioner nu. Spillra för spillra kommer din förmodligen falska bild av vilka vi är försvinna, krossas brutalt mot marken. Vissa av mina kursare och blivande kollegor kommer säkerligen att förbanna mig för att jag skriver detta, men någon gång måste det väl ändå komma fram..

Vem blir pilot egentligen? Min stereotypa bild av en pilot innan jag själv började att läsa till pilot var att alla som är piloter är någon slags övermänniskor. Jag såg upp till piloter, oavsett om de flög 737 på SAS eller 39:a i Flygvapnet. Alla piloter var gudar.. Jag ser fortfarande upp till piloter, men det går inte lika mycket per automatik längre. Jag har insett att alla som är piloter inte är övermänniskor och att de till och med kanske inte är gudar på att flyga.

En av mina kollegor/ kursare här på TFHS kommer från Flygvapnet och han var för ett par år sedan på ett studiebesök på Försvarets Rekryteringscentrum (RekryC), där alla som sökt till pilot i Försvaret eller till TFHS får göra sina tester. Där hade de beskrivit en bra egenskap (en nödvändig kanske till och med) för en pilot som onormalt normal. Det är kanske det vi är också. Det finns så många fördomar om piloter och utbildningar till pilot! De vanligaste frågorna man får som blivande pilot är :

Måste man inte ha topp-betyg för att läsa till pilot? Nej, här på TFHS t.ex. går de mest på testresultat från RekryC, motivation och tidigare meriter (värnplikt, ledarskapsuppdrag, högskoleutbildning etc).

Måste man inte ha perfekt syn och vara i topptrim? Nej, men kan vara deltids-glasögonorm som jag själv och några till här. Man kna till och med ha glasögon på heltid. Däremot kan vissa inte ha linser när de flyger p.g.a. att slemhinnorna i ögonen kan bli torra när man kommer upp på lite höjd. Att sedan träna ett par gånger i veckan ser jag mer som normalbeteende, inte som något man gör för att vara i topptrim.

– Är ni hälften tjejer på kursen? Så är det ju nästan med lumparna i Försvaret nuförtiden! Nej, vi är två av 16 i min kurs och branchen svämmar inte direkt över med kvinnor, tyvärr måste jag säga.

– Men hur ser det ut för er med jobb sen då? Flygbranchen tar lika drastiska vändningar som Anna Nicole Smiths viktkurva: man har iband svårt att hänga med och ibland tar den mycket tvära vändningar. Vi kan säga såhär: det ser ljusare och ljusare ut. Hade jag tagit examen idag skulle jag förmodligen varit helt tvungen att betala min Typ-inflygning själv och då varit i stort sett garanterad ett jobb. Det är dock inte skrivet i sten att jag kommer att behöva betala själv nästa år då jag tar examen. Man kan hoppas på att pilotbehovs-kurvan fortsätter att gå uppåt och att det blir tok-brist på piloter, som förutspått..

sasa340.jpg


Vad då Ellebelle..

oktober 9, 2006

Jo såhär var det..

En gång i tiden, närmare bestämt för 4 år sedan, gick jag på Militärhögskolan Karlberg tillsammans med en kille som heter Victor. Han började kalla mig för Ellebellebus.. Fråga mig inte varför! Det är alltså inte någon slags egotripp som har fått mig att anamma (delar av) det namnet. Jag hade till och med nästan glömt bort det..

För att se om jag var ”ellebelle-originelle” eller inte (enfaldigt, jag vet) så sökte jag på Google, och till min stora besvikelse upptäckte jag att jag inte alls var ensam om benämningen. Därför måste jag förtydliga ett par saker: jag är inte den Ellebelle som florerar på Sylvester och liknande sidor. Ellebelle finns för tillfället endast på denna blogg, och om du skulle se benämningen någon annan stans kan du utgå från att det inte är mig det rör sig om..


Det blir inte alltid som man har tänkt sig..

oktober 5, 2006

Blev det som du hade förväntat dig? Livet alltså.. Nej, säger du, det vet ingen förrän den dagen vi står där med facit i hand. Är vi snopna då? Gick det för fort?

Dagarna flyter förbi och jag stannar sällan upp. Man tar saker för givna ibland. Tar för givet att saker förändras successivt och inte på en sekund.

Jag skriver inte detta för att göra dig ledsen eller stressad. Jag vill bara påminna dig om en viktig sak: Tag vara på de du älskar och visa dem att du finns där för dem. Stanna upp en sekund och njut!

hjarta-team-60.jpg

Jag tillägnar ovanstående till mina två vänner Johan Björkman och Carl-Hampus Rosén som lämnade oss förra hösten. Jag tänker på er ofta och jag saknar er, det gör vi alla..